Annons
Annons

expose yourself

Vad tycker ni egentligen om sociala medier?
försvinner konsten och integriteten i ett allt växande tryck att exponera sig själv och och sitt liv överallt på nätet?
är nyfiken vad ni tycker och tänker för jag själv har svårt att hänga med och känner mig förvirrad var jag egentligen står…

 

Patti Smith

Patti Smith

Läs mer:

DELA (0)
PINNA (0)

Anna-porträtt-ny

 

My name is Anna Malmberg. I'm a freelance photographer living in Stockholm, Sweden, with my fiancé JonCha and our son Sonny Lou.
On my blog I love to share my inspiration, my work, our home, daily life and my passion for interior design.

I would be happy if you share your thoughts!

For any collaborations contact me at:
info@annamalmbergphoto.com.

 

Arkiv



Annons

  • SaraMy

    Å, jag har ägnat hela 2013 till att fundera kring det där känns det som, och jag är nog lika förvirrad som du. Å ena sidan kan det vara ett fantastiskt verktyg, både att som konstnär/kreatör (etc) att nå ut till andra och sprida sitt arbete utan att nödvändigtvis behöva bli ”godkänd” av någon, alltså att ”gör det själv”-andan känns mer utspridd och lite enklare.
    Sen uppskattar jag det också av den anledningen att det är mycket lättare att sprida idéer och artiklar, diskutera och uppmuntra varandra (inom olika ”viktiga” områden så som politik). Men andra sidan av det myntet är ju att det även verkar spridas så fruktansvärt mycket fruktansvärda åsikter, att ordet ”källkritik” inte längre verkar finnas.
    Sen tycker jag även att det känns som att människor ”krymper” sina liv av internet, när man egentligen skulle kunna göra dem större. Alltså, att det blir så oändligt många selfies, bilder på mat och ”hej idag har jag shoppat det här och det här och det här”. Alltså någon sorts narcissism/egoism/konsumtion/status-jakt. Syns du inte så finns du liksom inte. Jag blir både trött och ledsen av det, samtidigt som jag tycker det är svårt att helt förkasta det. När går inspiration över till hets?
    Personligen har jag börjat envisas med att nästan aldrig lägga upp bilder på mig själv, och de jag lägger upp är oftast ganska ”osmickrande”, dvs jag brukar ta kort när jag är osminkad och jag anstränger mig inte för att se speciellt glad ut (pubertalt kan tyckas) för att jag någonstans känner att fokuset borde ligga på något annat. Häromdagen var jag på väg att publicera en fb-status där jag efterlyste ett socialt medie där fokus låg på tankar och texter, fast ungefär lika stort och kommersiellt som fb så att man hade hela sitt nätverk av vänner och bekanta även där. Men jag vet inte, jag älskar ju bilder och bildspråk. Jag vet faktiskt inte, det är ett så svårt ämne att det till och med känns svårt att formulera en enda klok tanke med snygg slutknorr. Kanske borde starta någon sorts revolution. Vilket blir svårt utan sociala medier..

  • kristin på krickelin

    Jag är otroligt förvirrad ska jag erkänna. Det gör mig stressad att inte veta vilken fot jag ska stå på, vill jag vara med eller inte liksom…? Sociala medier har gett mig otroligt mycket och tack vare min blogg har jag jobb som jag annars inte skulle fått, så jag är såklart oerhört tacksam och ödmjuk. Och ibland vill jag bara stoppa fingrarna i halsen och stänga ner allt…
    Jag vet alltså inte heller vad jag står i det hela just nu. Tack för att du tog upp det, hoppas på fler intressanta kommentarer i ämnet här.
    God fortsättning och tusen tack för alla foton och tankar du delar med dig av.

  • sandra

    Jag tycker det är väldigt jämförbart med musikbranchen. Jag har skrivit en c-uppsats om autentisitet i musikbranchen och ställdes inför den komplexa frågan vad är autentisitet då? När är något genuint? När någon gör konst för konstens skull? Eller när man gör konst för att mätta en efterfrågan eller för att synas och få bekräftelse? Gränsen är luddig. För den som har en medveten tanke på hur de exponerar sig själv och sitt arbete så kan det ju finns många fördelar. För den som inte har en tanke på det och slänger ut allt, så kan det bli ett bakslag tror jag, som dålig marknadsföring. För är det inte lite det sociala medier har blivigt. Ett nytt sätt att få en image, vare sig man vill eller inte. På sociala medier hittar man ju allt från privata fakta, diskussionstrådar om alla möjliga ämnen, viktiga upplysningar, kampanjer och mycket mer. Alla tycker och tänker mycket och det är ju bra, men det blir lätt att drunkna i dammen om man inte är skillad nog att göra sig hörd. Jag väljer noga vad jag exponerar av mig själv och även vad jag följer och lägger ner min energi på. Om det händer något speciellt i mitt liv, är inte face book den första som vet, utan det känns roligare att få ringa mina vänner och berätta, eller möjligen att de får höra det en tid senare när vi ses igen. Skulle jag lägga upp allt som händer, så skulle det kännas lite urvattnat att få berätta vad som har hänt sedan sist när man väl ses igen. Jag kan där i mot tycka det är lite underhållande att kika vad andra har för sig via sociala medier, så jag håller med om att det börjar bli ett komplext ämne som bara tycks växa. För mig personligen så har jag hittat ett förhållningssätt som enbart är givande. Som din blogg Anna, trevlig och inspirerande. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, haha. Men tack för mig, Hej!
    /s

  • Jag känner mig enbart positiv, ur ett rent egoistiskt perspektiv. Nu hittar jag så mycket lättare det som tillför mig något, ur flera olika perspektiv. Jag hittar bloggar som hyllar det som jag tycker är vackert i livet (och jag kan skippa det som jag tycker är förnedrande eller som jag inte kan identifiera mig med), jag har Pinterest där jag känner att jag kan fylla en liten stund av min tid med sådant som är fint och som tilltalar mig. Jag blir också själv mycket mer kreativ och inspirerad. Nu är steget inte så stort för oss alla att skapa och dela med oss, vare sig det är genom att skriva, fotografera, baka, spela eller vad det nu är man är bra på. Man kan göra det på ett tryggt sätt genom att gömma sig bakom datorn om det är så man föredrar.

    Via sociala medier får jag också reda på evenemang, utställningar, konserter etc. som jag inte nödvändigtvis skulle få reda på om jag inte var uppkopplad. Jag har hittat vackra magasin som jag inte ens visste existerade, musik, kokböcker, matfotografer… Jag känner sällan längre det där otäcka suget när man är kulturellt utsvulten. Nu vet jag precis vart jag ska gå för att min kreativitet ska väckas och mitt sug efter det vackra kan stillas.

    Det fina med sociala media är att man får plocka det man behöver och vill ha, och konsekvent strunta i allt det som gör en att må illa. Jag vågar nu äntligen göra min röst hörd i min blogg om sådant som är väldigt viktigt för mig, utan att jag behöver exponera mig. Jag kan inte prata om det som står mig närmast om hjärtat i mitt dagliga liv, då ser man konstigt på mig och jag hittar inte riktigt min plats. Jag är så glad att det finns så mycket rum för oss alla i sociala media, och där valet om exponering är ens egen.

  • Tusen tack käraste ni för era långa och innehållsrika kommentarer. Jag håller med er i det ni säger… Det är positivt för mig på det sätt att jag kan nå ut till fler med mina bilder än vad jag skulle haft möjlighet till annars utan sociala medier. Men samtidigt så förväntas man att uppdatera på bloggar, facebook och instagram flera gånger per dag och gör man inte det blir man snabbt bortglömd.
    På internet finns möjligheten att hitta oändlig inspiration som i det stora hela sen hämmar min kreativitet.
    Själv har jag har valt bort smartphone och instagram men känner tryck från alla håll att jag måste hänga med i utvecklingen.Ju mer utvecklingen går framåt känner jag att jag bara vill sträva bakåt. Men förstår själv att det är rätt omöjligt att leva utan sociala medier om man vill komma någonvart med sin konst i dag och inte redan har ett stort namn.
    Är det så att syns man inte så finns man inte…? det är så det verkar ha blivit iallafall och jag gillar det inte.

    Anna

  • hannah

    funderar också på det här..

    tack, allra finaste anna, ~ för att Du
    tog upp det.. och spännande att läsa
    Era andra’s tankar .. jag behöver nog
    fundera mer själv. långt mycket mer.
    men tar med mig dels det saraMy skrev
    nedan, ~ om att

    ”sen tycker jag även att det känns som
    att människor ”krymper” sina liv av internet,
    när man egentligen skulle kunna göra dem större.”

    precis så har jag känt, ~ & funderat på
    sista tiden, för den farozonen tycker jag själv
    att jag hamnar i.. på nå’ vis. och då är jag
    jobbigt ärlig [mot mig själv främst :)] ~ just det
    där att jag plötsligt gör mycket mer ’som alla
    andra’.. kan jag känna.. att jag tar vardagsbilder,
    ~ & där slinker ju hur lätt som helst in just grejer
    jag köpt t.ex, och så är man där.. på nåt’ sätt. ändå.
    då får jag ögonen på att det är svårt att mixa upp
    sitt innehåll [som i mitt fall; där det lätt blir det
    lite tyngre, det lite melankoliska & så, som jag skriver
    om i min blogg..för att jag ’skriver av mig’, tror jag.]
    att när jag vill ‘blanda upp det’; då hamnar det
    så lätt i ’konsumtions-kaoset’.. man är ganska snabbt där,
    menar, ~ & tänker jag ..

    .. e l l e r så är man inte lika frekvent i sitt ’sociala medier varande,
    ~ & uppdykande’ .. *ler*
    för ett fång färska blommor, om man bara bloggar
    en gång i veckan, eller varannan, känns ju inte lika..
    hetsigt.. inte ens en vacker klänning, eller något,
    gör ju det, med den takten; och d å kommer man
    till D i n a funderingar, kära anna,
    ~ att då är man inte riktigt ’med’ ..

    .. fast är det så då ?

    lättare att se det utifrån, ~ & om jag ser på D i g utifrån,
    så blir jag oerhört inspirerad [må det vara att börja fotografera
    mer analogt, att köpa en ny klänning, att åka till paris, att gå på fler
    foto-utställningar, att lyssna på en viss musik etc] .. och känner
    aldrig att Du ’säljer Dig’ [eller något annat] på något sätt, överhuvudtaget.
    utan just att visst kan Du få mig att vilja köpa något då & då,
    men minst lika ofta inspirerar Du mig .. ’själsligen’.. *ler*
    och d e n balansen, den tänker jag är mer än okej ?

    det ligger ju så mycket i betraktarens öga, tänker jag ..

    jag läser ganska få bloggar regelbundet, ~ & Din, samt goa’ ‘krickelin’
    här under, är några av de få.. & för m i g handlar det till viss del om just
    det där;

    det är s j ä l, inte ’till salu’ ..

    .. och d e t är inspirerande.
    så vem är det man finns [eller i n t e finns-] för?

    där finns nog också en skilje-linje? för att parafrasera något sigge eklund
    sa i sin & alex schulman’s podcast, så ’finns det två sorters människor’.
    de som inte tycker att det där är ett problem, ~ & de som tycker det.
    om man ska hård-dra det ordentligt. 😉

    dvs vissa tycker ju verkligen inte alls att reklam, eller att ’sälja saker via sin blogg’ ..
    eller att alternativen ‘tumme upp’ eller ‘tumme ner’ är alternativen, ~ ä r ett problem.
    och så kan jag, som ibland känner mig som en dinosaurie på 35, tycka
    att det är ur-sorgligt att höra den där vännen berätta om när hon gjorde
    ‘tumme upp’ på facebook på alldeles nyblivna exet’s bild av sin nya kärlek,
    ~ för att ”visa andra att det är visst okej med mig”..

    – hur liten krymper man sig själv, sin värld, ~ & ev. andras värld, – till då?
    hur stort gör man avståndet, till både sig själv, ~ & andra?

    om man sedan kan se på det som ’en fjäder i handen’‚ skriver.. då är det
    ju väldigt positivt .. att ”valet om exponering är ens egen”.

    hum .. det här kändes mer som svammel, och det är
    just i funderings-stadiet, ~ & väldigt dubbelt, även för mig.
    så jag tackar, enormt mycket, än en gång, för att Du
    satte igång tankarna här, anna. så fint när det kan få plats lite
    såna’ här tankar på nätet !

    mycket kärlek,

    hannah

  • Jag är inte alls aktiv på sociala medier, det blir ytligt och mycket onödig information för mig. Dessutom blir jag för frånvarande i riktiga livet, min tid uppslukas av t.ex. facebook, så jag har lagt ner det helt. Och mår bra av det, har tid till det jag vill göra istället. De viktigaste ”statusuppdateringarna” kommer ändå när man pratar med sina vänner. Jag tror inte man måste vara aktiv på sociala medier för att ”lyckas”, jag tar det snarare som ett tecken på integritet om man inte är med. Och jag tänker lite också att hur ofta kollar man egentligen in på företagen man like-ar? Jag gjorde det bara när jag började rensa bort…

Annons

MER FRÅN ELLE DECORATION:

Laddar